ulvens.blogg.se

 

För en del hundar passerar slyngelåldern ganska smärtfritt. Kanske blir din hund lite "spökig" (rädd för diverse saker den inte reagerat på tidigare), kanske blir din hund lite mer självständig och vill hitta på saker för sig själv, kanske den utför något litet bus någon gång då och då och sen har du plötsligt en vuxen hund! 

 

Men, har du haft en slyngel som har en riktigt ordentligt stökig övergång från valp till vuxen vet du hur påfrestande det kan vara för det gudomliga hundgartålamodet! Det här blogginlägget är för dig som misströstar, vill ge bort hunden till första bästa person på gatan, kasta in handduken och skaffa hamster istället. Till dig vill jag säga: det blir bättre! Ge inte upp! 

 

Först ska vi kolla på vad "slyngelåldern" egentligen är. Vi börjar vid 7-10 månader. 

 

Här kommer en fysisk könsmognad för hunden. Du kan se hanen som börjar lyfta lite på benet och tiken kan börja löpa. Gäller inte för alla, en del är senare i sin utveckling men generellt är det 7-10 månader det här händer. Hunden kan bli betydligt mer intresserad av dofter på promenaden, betydligt mer intresserad av andra hundar och den kan dessutom bli lite "spökig" (lätt för att bli rädd). En del hundar blir disträ och det är svårt att få kontakt och ev. träna med den. 

 

Sen kommer vi till 10-17 månader! Det här kan vara en lugnare period, hunden landar lite och det blir lite lättare att kommunicera igen. Träningen och hemmalivet blir lite lugnare en stund. 

 

Sen kommer vi till 17-24 månader. Här dyker puberteten upp. Hunden kan hitta på allt möjligt bus den aldrig gjort tidigare, bli lite stökig kring andra hundar, speciellt om den sedan tidigare haft lite svårighet med det. Den hittar på hyss, kan igen bli lite ''spökig'', svår att kommunicera med. Det brukar vara den period som frestar på det gudomliga hundägartålamodet mest och det finns nog en anledning till varför man ser många hundar som söker nya hem vara just ett till två år gamla på ett ungefär. 

 

När hunden är runt tre år börjar den vara färdig och fullvuxen! En del hundar och hundraser är lite senare i sin utveckling och kan dröja upp till fyra år innan man märker att den dämpar sig och känns mer stabil och vuxen. Sen finns det så klart raser och individer som hela livet är påhittiga och "barnsliga"! 

 

Det här är något jag ofta får höra från hundägare som ringer eller skriver och vill aut ha hjälp med sin hund. Många berättelser börjar med "hen har aldrig gjort såhär förut!". Jag tror det är den biten som är mest krävande och påfrestande för hundägare till en slyngel; att det dyker upp nya beteenden och hyss som hunden aldrig tidigare gjort! Man blir överraskad och tappar lite balans i sitt hundägande, ställd över hur man nu ska hantera det här nya som dök upp. Det är svårt att veta vad man ska ignorera (för att det går över) och vad man måste jobba med för att det inte ska bli värre. Jag ger här några enkla punkter som kanske kan hjälpa dig som har en slyngel hemma eller kommer ha i framtiden! 

 

1. Sänk kraven. Det här är nog nummer ett att tänka på, framförallt när du tränar med din slyngel. Kanske minns du själv när du var ungdom, att det var mycket som hände i kroppen och i huvudet. Nu kan vi inte säga att det är precis likadant för hundarna, men det är det närmaste vi kommer att förstå hur det är att vara slyngel tror jag. När du tränar med din slyngel, sänk kraven! Hunden kanske inte klarar av samma tempo och samma nivå på träningen när den är inne i "svackor" då annat är mer intressant osv. Jag tycker inte man ska låta bli att träna och aktivera sin unghund bara för att den är stökig, snarare tvärtom! Hunden behöver få göra saker den lyckas med och vi behöver fortsätta jobba på vår relation och kommunikation och framförallt ha roligt med varandra. Har du för höga krav som hunden aldrig når upp till blir det tråkigt och frustrerande för både dig och slyngeln! 

 

2. Sänk tempot. Det är lätt att känna sig otillräcklig med en slyngel i hemmet och jag ser många som försöker öka aktivitet drastiskt för att få sin hund lugn och nöjd. Jag tror att en hälsosam balans mellan aktivitet som är givande, varvat med stunder där hunden bara får vara (strosa på promenad och lukta på alla dom där spännande fläckarna eller springa lös i skogen och leka kravlöst) är bättre än att slita sig blodig i träningen. 

 

3. Fastna inte i negativa spiraler. Det här är en fälla som är superlätt att fastna i som slyngelägare! Jag har många gånger insett att mina unghundar bytt namn ibland, istället för att bara benämnas vid sitt namn har ordet Nej eller Stopp också applicerats som ett slags efternamn. Det finns tillfällen det är bra att sätta gränser, men väldigt ofta hamnar man i att enbart göra det och inte så mycket annat. Man går omkring och är konstant lite irriterad på sin hund och varje kommunikation blir negativt på ett eller annat vis. Istället för att bara säga nej och fy till hunden kommer du väldigt långt med att visa din slyngel hur du vill att den ska göra i en viss situation och sedan belöna rätt beteende. En del beteenden som handlar om att hunden vill ha din uppmärksamhet hanteras bäst genom att ignorera unghunden hellre än att banna den (det brukar i min erfarenhet mest leda till att unghunden blir mer odräglig eftersom den fick en reaktion). Försök se de stunder där det gå bra och ta vara på dem. Fokusera på det positiva och på framstegen, även om de må vara små. 

 

4. Kom ihåg att det går över! Det kan vara svårt att komma ihåg när man kommer hem och ser slyngeln glatt stå med en halv fjärrkontroll i munnen eller ser sina favoritskor ligga i tusen bitar på golvet. När slyngeln sliter och drar på promenaden för att komma fram till en annan hund, eller står tre meter ifrån dig och vägrar bli infångad för att kopplas. Du sliter ditt hår och känner dig som en dålig hundägare, skämms för att åka på den där kursen du ville gå och kan inte tro att det här är samma hund som för några månader sedan var så söt och välartad. Kom ihåg att du inte är ensam om att känna så. Och kom framförallt ihåg att det går över! Ge inte upp! Ditt slit kommer få utdelning så småningom. Om du kör fast någonstans, ta hjälp av någon hundkunnig.

 

5. Det är din slyngel! Unghundar kan vara otroligt påfrestande och tära på energi och tålamod. Men, det kan också var livfulla, roliga och bjuda på en hel del skratt. Kom ihåg alla fina sidor med din slyngel, när ni myser ner er på kvällen, när det där momentet ni tränat faller på plats trots allt, när ni leker, när ni promenerar och trivs. Det är din slyngel, med alla sidor som finns där och hur besvärlig hunden än känns ibland gör den inte alla hyss för att vara elak med dig. Det är en hund som utvecklas och behöver vår hjälp och vårt stöd för att hitta rätt i slutänden.