ulvens.blogg.se

 

Men. De har också sidor som går mig på nerverna! Det här blogginlägget handlar om just de sidorna, de där som gör oss hundägare tokiga! Syftet är att visa på att även jag, som är utbildad och arbetar dagligen med hundar och deras olika sidor, har hundar som hittar på sina egna saker. Det är inget konstigt, hundarna är egna individer som känner och tänker och gör, alldeles på egen hand. Som hundägare är det helt okej att oroa sig, blir frustrerad, irriterad, men framförallt är det viktigt att komma ihåg, att du inte är ensam! Alla hundar har sina sidor, vare sig de är champions i en tävlingsgren eller gamla kloka sällskapshundar. 

 

Här hemma är den största skurken i de flesta lägen hennes majestät Drottningen Amira av Sänglandia. Hon har fått det namnet eftersom hon från dag ett hos mig betedde sig som om hon var en drottning och skulle behandlas därefter, och intog sängen och sovrummet som sitt kungadöme. En terrier med mycket "terrier" i sig, samtidigt som hon är väldigt mjuk och känslig i många lägen. Hennes känslighet kombinerat med explosiv energi ställer till med en hel del besvär som ibland ger mig gråa hår och som ständigt skapar nya projekt att "jobba på". Här kommer några av hennes galna sidor: 

 

1. Posten. Hon HATAR posten med vild intensitet. Hur och varför det började har jag ingen aning om, hon gick från att vara en balanserad lugn hund varje dag posten dök upp i brevinkastet, till att en dag förvandlas till en fradgande varulv så snart hon hör brevbäraren stanna postbilen utanför trapphuset. Jag kan höra henne gå igång som en gammal motorbåt så snart jag hör att trapphusets dörr är på väg att öppnas (av brevbäraren, märk väl att hon inte säger något om grannarna öppnar dörren) och hinner jag inte ut i hallen har hon med vild frenesi kastat sig över posten och påbörjar projekt "strimla fienden". Den stackars brevbäraren har nog sedan länge förstått att fingrar inte bör stickas ner i brevinkastet. Nu hoppas vi att en brevkorg ska hjälpa problemet, och om inte så i alla fall skydda vår arma post från ilskna terriertänder!

 

2. Dammsugaren. Något hon hatar lika mycket eller näst efter posten är Damssugaren. Även här har jag ingen aning om varför dammsugaren är så fruktansvärd, med tanke på hur mycket vi tränat kring dammsugaren för att den ska vara positiv och rolig osv. Men, hur mycket vi än tränar hatar hon den, intensivt och hjärtligt. Problemet vi har är inte de tillfällen då dammsugaren faktiskt åker fram, för då hittar hon ett eget rum och trycker där tills dammsugningen är klar. Problemet är när hon tror att dammsugaren ska åka fram. Hon är en smart dam och vet så klart vart fienden sover när den inte far runt i huset. I städskrubben. Hon har också förstått hur det låter när man öppnar städskrubben. Nu till nackdelen i det här; det finns fler saker i huset som låter som städskrubben och som när man plockar fram dammsugaren ur städskrubben. Alltifrån en kökslucka till en skurhink på toaletter som skrapar lite, kan tolkas som att städskrubben öppnats och dammsugaren är på väg fram. För att tala om för denna fiende dammsugaren att hon minnsann är farlig och bestämmer i hushållet börjar hon med sin båtmotor-sång. Ett dovt brummande som avslutas i ett bestämt skällande. Trots många sätt att försöka arbeta bort den här lilla egenheten har det ännu inte lyckats och vi får leva med att bli utskällda för diverse hushållssysslor vare sig de innefattar dammsugning eller ej! 

 

3. "Du är placerad i kö". Av allt denna älskade hund gör är hennes förmåga att prioritera bort för henne i stunden "onödiga kommandon" bland det mest irriterande! Hon är terrier och eftersom jag haft med en hel del terriers av olika raser att göra med under åren vet jag precis vad jag får när jag skaffar mig en terrier (och absolut tycker jag ju om terrier-tjurigheten på sama gång som den gör mig tokig XD). Här hemma har vi skämtsamt börja sätta en röst på det när hon gör det på promenaderna. Framförallt inkallningen fungerar på så vis, hur mycket inkallning vi än tränat under våra dagar. Man ropar kommandot. Hon sneglar på oss, men lyfter inte ens nosen lite från backen. Sen stannar hon lite demonstrativt och nosa intensivt i backen. "Amira kan inte ta emot ditt komando för tillfället, du är placerad i prioritets-kö. Hon behandlar ärendet när hon känner att det är värt att prioritera och återkommer med svar". När vi är mitt uppe i ett träningspass händer dock det här aldrig, då är hon knivskarp och reaktionssnabb så in i... Promenaderna har hon dock bestämt är hennes tid och hon fördelar sin tid precis som hon själv vill! Tur hon är söt... 

 

4. Ätandet. Nu syftar jag inte på ätandet av hennes mat och godis. Det fungerar alldeles perfekt, hon äter sin mat med god aptit och älskar godis på ett alldeles lagomt vis. Men när vi kommer utanför dörren, framförallt såhär på våren, förvandlas hon från en dam med lagom aptit till en utsvulten gatuhund som söker allt, stort och smått, som luktar illa och får plats i munnen. Bajs av olika sotrer är en favorit, tack och lov äter hon i alla fall inte hundbajs vad jag vet. Men andra djurs bajs och människors bajs är riktigt mumma! Hon äter även annat smaskigt, gamla matrester, skräp med matrester eller matdoft på, gamla djurben... listan kan göras tämligen lång och det mest på den listan är sådant som verkligen inte borde stoppas i munnen till att börja med! Hur välbalanserad hennes kost än är och hur mycket hon än får arbeta och motionera i övrigt är det här en sida som aldrig tycks försvinna. 

 

Så till Varg, valpmonstret som nu blivit ungtupp på runt 48 kg päls och muskler! Han är så klart unghund och bara det genererar en hel del sidor som kan gå vilken hundägare som helst på nerverna. Men trots detta är han faktiskt lite av en mindre skurk än sin storasyster. Lite beror det så klart på deras rasskillnader, men också på hur de är som individer. Varg är helt enkelt lite mer mån om att göra rätt än Amira är. Med det sagt är han absolut inte fri från sina irriterande sidor:

 

1. Skrevsörplande. Jo du läste rätt. Det här är, nummer ett, hans mest irriterande sida. Som ung hane är han väldigt mån om sin intimhygien. Snoppen behöver tvättas ofta och länge. Inget fel i det, måste han absolut få göra. Men Varg har gjort detta tvättande till en kavalkad av sörplande ljud som vi fortfarande inte förstår hur han får till. I egenskap av hund utan läppar som kan formas för regelrätt sörplande lyckas han få till just sörplande ljud av olika nivåer. Det blir som en symfoni av sörpling som kan väcka döda på nätterna. Det är nog det som blir mest irriterande, på dagarna blir man mest förundrad och road av dessa ljud, men att väckas av dem klockan halv fyra på morgonen är inte fullt lika roande. Ibland tror jag han använder det som ett sätt att väcka mig, hundskrället! 

 

2. "Luften är fri". Det här är ibland oerhört underhållande, speciellt när han leker med leksaker eller andra hundar, men när han gör "leken" i träningen blir jag gråhårig. Luften är fri, så kallar vi hans beteende att Nästan plocka upp en leksak eller nästan leknafsa i en lekkamrat innan han hastigt kastar upp huvudet så mycket att han tar ett skutt bakåt. Det ser lite ut som något slags "skenutfall" där han låtsas ska ta något med sedan tycks säga "Haha, luften är fri!". Amira skulle nog klassa den här sidan av honom som irriterande då han ofta gör det för att få henne att leka med honom istället för att nosa på någon intressant fläck! Det är som sagt, mycket underhållande att se när vi inte tränar, men han har sedan han var riktigt liten gjort såhär när vi tränar alla former av apportering! Allt som läggs ner på marken, eller slängs iväg för honom att hämta, leker han det här med. Det resulterar så klart i att han inte alls plockar upp apportbocken eller leksaken eller vad det nu än är, utan bara "låstas" plocka upp den för att sedan studsa runt som en kalv på grönbete runt föremålet. Nåja, en dag hoppas jag att vi lyckats träna bort det när vi tränar åtminstone! 

 

3. "Mitt ben!". Varg är ofta en väldigt smart hund. Han räknar ut saker och när något inte fungerar brukar han själv lista ut hur han ska göra för att det ska fungera. I de flesta fall vill han inte ha konflikter med vare sig hundar eller människor. Det finns ett undantag dock och det är hans resursvaktande. Det finns vissa saker som helt enkelt är hans och ingen hund får komma och ta det. Så får det givetvis vara, ingen ska få ta hans mat eller hans ben. Det här blir dock ett riktigt bekymmer när hans stora behov av närhet krockar med behovet att få ha sitt ben ifred. Han har inte lyckats lösa ekvationen "Varg har sitt ben" + "Varg vill vara nära Amira" + "Amira får inte vara nära benet". Amira gör ett beundransvärt arbete, för att vara en hund med så dåligt hundspråk, att undvika Varg och hans ben. Men det försvåras av att Varg förföljer henne med benet i munnen och blir irriterad när hon kommer nära hans ben. Det här är en ekvation som är lika svår kring daghundarna, framförallt bästa kompisen Hastur. Varg vill leka med Hastur. Varg vill leka med ett ben med Hastur. Hastur får inte vara nära benet. En dag hoppas vi att han ska förstå det här och sluta förfölja hundarna med ben i munnen. Tills vidare får han tugga på sina ben på sin sida grinden! 

 

4. Bara en stund till. Varg är redan nu en stor pojke. Han har en stor kropp att flytta på, framförallt när han verkligen inte vill. Och om det är något han verkligen inte vill här i världen så är det att gå in från promenaden. Vi har minst tre stopp på vägen hem från en promenad. Han stannar för att lukta på något. Han har inte varit intresserad av en endaste lukt på hela promenaden, fram till den där sista kilometern innan hemmet. Då är han plötsligt galet intresserad av ALLA lukter. Sen stannar vi för att äta snö eller ligga i snö eller rulla i snö eller studsa runt i snö. Nu när snön är på väg bort byter han sakta ut det här mot gräsmatta. Varken lockelser eller bestämd röst kan få honom att bara gå framåt. Sedan stannar vi vid något av de ställen där han vet att han någon gång under sitt liv fått leka. Där står han och ser suktande mot en gräsmatta eller fotbollsplan eller skogsdunge, ser ut som sju svåra år som aldrig aldrig fått gå lös eller något alls och som aldrig igen kommer få springa fritt och leka med någon någonsin igen. På så vis kan man förlänga en promenad med åtminstone fem tio minuter om inte mer! 

 

 

 

En tumregel för alla hundarnas sidor och beteenden, brukar jag tänka, är denna: det är vi som bestämmer vad som är bra och dåliga beteenden hos en hund. Vi kan inte hålla hunden ansvarig för vad de gör, hundarna har bara beteenden som är som de är av olika anledningar. Vi avgör vilka beteenden vi ser som positiva, vilka vi låter vara och vilka vi måste arbeta med, så det inte blir ett stort problem för mig och hundens vardag. Vi kan aldrig klandra hunden för att de gör som de gör. 

 

Jag älskar som sagt mina hundar! För det mesta är deras mindre charmerande sidor och alla de andra de har, sådant som roar mig. Jag försöker ta det mesta de gör, som går mig på nerverna, med tålamod, humor och en nypa salt! Det är inte så lätt alla dagar, och det är okej. Jag utgår ifrån att jag gör saker som de stör sig på också, och nog gärna skulle berätta för mig om de hade möjlighet till det. Det viktiga att komma ihåg som hundägare tror jag, är att ingen hund är perfekt, men jag hoppas att hunden du har är perfekt för dig. Att inte hänga upp sig på hundarnas mindre charmiga sidor, att framförallt se de positiva sidorna som du är stolt över och gläds för. Det är också viktigt att komma ihåg, som jag skrev i början av inlägget, att du inte är ensam. De problem och dåliga sidor du upplever hos din hund, det lever någon annan med också. Jag som hundinstruktör, likaväl som förstahundsägaren, tävlingsfantasten likaväl som gårdshundsägaren!