"Hur många hundar har du egentligen?"
En fråga jag ofta får. Ni som sett mig ibland promenera hundar i Umeå har sett mig gå med alltifrån en till fem hundar. I alla olika raser och storlekar. Eftersom jag ligger hemma sjuk tänkte jag berätta lite om dessa hundar som förgyller de flesta vardagar just nu! Och reder ut frågan om hur många hundar jag egentligen har.
Jag äger två hundar. Vi börjar med fröken Amira. I stamtavlan heter hon Rocky Child's Joyful Amira. En liten Irish softcoated wheaten-tik på snart fyra år. Ett liten krutpaket byggt på muskler och ren energi. Hon kom till mig som ettåring och var då försynt, tystlåten och tillbakadragen. Bortsett från sängmys då, i sängen vågade hon ta plats. Hon var höjdrädd, rädd för andra hundar, rädd för trånga utrymmen, rädd för att gå i trappor och rädd för mörker. Från dag ett började vi arbeta på självförtroendet som varje dag växte, lite i taget. Idag är hon en hund utan några mellanväxlar. Det är antingen full fart eller inte alls! Det bästa hon vet är att jobba hårt med kroppen. Att dra tungt, att springa fort, att klättra och att simma. Agility är favoritsporten men för rätt godis kan hon tänka sig göra precis vad som helst. Utföra trick, träna parkour, lydnad, spår... Hon är en dam med mycket stark integritet. Hon tycker om att få vara med men lite på sidan av. Hon ligger hellre i sin korg i sovrummet där hon i lugn och ro kan njuta av att ligga utsträckt på rygg med tassarna i vädret, än att befinna sig mitt i händelsernas centrum med mig och de andra hundarna. Hon älskar människor, innerligt och avskyr andra hundar med samma intensitet som hon gör allt annat. Hon är en sann terrier och en egensinnig tik med mycket åsikter om hur saker och ting ska vara.
Min andra hund, det nya tillskottet till familjen, heter Varg. I stamtavlan Darko's Valerii. Varg är i skrivande stund fem månader och av rasen Rysk Svart Terrier. Han är nog den lättsammaste valpen jag hittills fått nöjet att leva med. Lyhörd, kontaktsökande, självständig och väldigt stabil. Ett godismonster och ett matvrak men det måste man få vara när man ska växa och bli väldigt stor! Än så länge charmar han sig in i de flestas hjärtan och jag hoppas han kommer fortsätta med detta även som vuxen också. Han älskar människor och hundar, men framförallt människor. Hans bästa trick för att göra sig omtyckt är att hämta någon fin leksak (eller delar av smutstvätten) för att visa det för alla som kommer hit och hälsar på, vare sig det är hundar eller människor! Än så länge leker livet mest för Varg, han får följa med mig på allt möjligt för att lära sig hur man uppför sig och hur det går till på kurser och promenader och allt annat som hör mitt liv och yrke till. Förhoppningsvis blir han en kär vän på tävlingsbanorna i framförallt lydnad och bruks i framtiden!
Utöver mina egna hundar har jag de senaste åren haft flera olika daghundar här hemma! Passar perfekt då mycket av mitt arbete på vardagarna går att göra hemifrån på olika sätt och vis. I nuläget har jag två daghundar som spenderar flera dagar i veckan hos mig. Dessa är:
Hastur. En Finsk Lapphund i sina bästa år! Hastur är fantastiskt snäll på alla sätt och vis. Snälla med hundar, människor, barn... Mjuk i sitt sätt och väldigt väldigt peppad! Han tycker att allt vi gör är det bästa som hänt i hela hans liv, framförallt om det innefattar Skog, Godis och Bus. Ibland kallas han för Signalhornet eftersom han gärna pratar och dessutom högt. När han blir glad, frustrerad, jätteglad, hungrig, jättejätteglad, rädd.... För det mesta är han väldigt glad och vill gärna att alla andra ska förstå hur glad han är, och det bästa sättet att visa det på enligt Hastur är att skälla! Han har varit en fantastisk lekfarbror för mina egna hundar och andra daghundar som fått spendera dagarna med honom.
Min andra daghund heter Zelda. En bordercollie-blandning med massor av energi i kroppen! Hon har mycket som rör sig i huvudet och är väldigt tydlig med vad hon vill. Hon har en fantastisk egenhet där hon vrider och vänder på huvudet när man pratar med henne, och kan till och med prata tillbaka ibland med olika små ljud. Hon följer gärna med på hundbus, cykelturer och springrundor tillsammans med de andra hundarna. Hon är lite försiktig ibland och kan vissa dagar tycka att Amiras vilda lekar i skogen inte riktigt är hennes grej. Att springa runt med Hastur eller hämta pinnar som kastas, det kan hon däremot tänka sig varje dag och gärna hela dagarna i ända! Hon är väldigt go och tycker hon att jag inte uppmärksammat henne på en bra stund har hon inga problem att krypa sig upp i knäet trots sin storlek och oavsett vad jag sysslar med.
Jag har tur som har mitt liv fyllt med hundar av alla olika åldrar, storlekar, raser och personligheter. De lär mig dagligen om hur hundar fungerar och hur jag själv fungerar. Hunden är verkligen människans bästa vän!
