ulvens.blogg.se

Jag pratar och skriver ofta om att vara lyhörd mot sin hund och att lära sig förstå den och lyssna på den. Nu tänkte jag gå in lite på vad det för mig egentligen innebär att vara lyhörd och hur man lär sig lyssna på sin hund. 

 

För det första, för att kunna förstå hundens olika signaler behöver du lära dig i alla fall grunderna i hundspråk. Hur hunden ser ut när den är glad, rädd, arg, stressad osv. Det är inte så svårt att lära sig, jag rekomenderar Per Jensens bok Hundens Språk och Tankar, den är mycket läsvärd av många olika anledningar. 

 

Att få en grundförståelse genom att läsa sig till det är jättebra, men du måste kunna omsätta det till praktik också. Det bästa sättet är att iaktta sin egen hund och andras. Om din hund får leka med andra hundar, eller om du kanske själv har flera hundar är det nyttigt att noga iaktta hundarna. Vad de gör och hur de gör det. Vem är det som påbörjar lek? Hur leker hundarna med varandra? Vem tar initiativ och hur svarar de andra hundarna på det? Vem avbryter leken och hur? Hemma i vardagen kan du titta på din egen hund. Hur gör den när den hör något intressant? Vad gör den när den vill gå ut osv. Ju mer du kan se hundar och försöka förstå deras signaler, desto bättre på det blir du! 

 

Hundens språk ser inte ut som vårat, som vi alla vet. De pratar mycket med kroppsspråk på olika sätt och vis, och för att vi ska förstå vad hunden vill behöver vi också se på vad hunden gör och försöka förstå det. Vi måste lära oss att stanna upp och betrakta våra hundar. 

 

Det innebär konkret att lägga undan mobiltelefonen på promenaden. Att ta blicken från det jag gör hemma för att se vad hunden gör. Att fundera över och analysera hundens beteende här och nu. Om jag inte tar mig tid att faktiskt iaktta min hund blir det väldigt svårt att lära sig hur den fungerar. 

 

Varför ska man hålla på så, varför är det viktigt att vara lyhörd på sin hund? Som jag ser det finns det tre viktiga punkter som alla var och en talar för att jag ska ta mig tid till det här: 

 

 

 

 

för att göra det så lätt och konrekt som möjligt ska jag ta fram några exempel på hundar där lyhördhet löst en hel del problem. 

 

Exempel 1: En självständig och envis finsk spets var med på en kurs jag höll i för några år sedan. Spetsen uppfattades som dum och besvärlig för att ägarna inte tyckte den kunde lära sig allt. Vi kollade lite kort på hur de arbetade tillsammans. Efter varje avslutad övning belönades spetsen med lek med en trasa. Leken gick ut på att ägaren viftade med trasan framför ansiktet på spetsen. Spetsen stod passivt och deltog inte i någon lek. Ägaren tryckte trasan i ansiktet på spetsen. Spetsen bet efter trasan. Ägaren uppfattade det som att de hade lekt med trasan och att det var en belöning. Spetsen bet efter trasan för att den tillslut blev less när den trycktes i ansiktet. 

 

Samma sak har jag sett med andra belöningar. Ägaren belönar hunden men något som ägaren tror ska vara roligt (kanske har ägaren läst det i en bok, haft en annan hund som uppskattat belöningen eller feltolkat hundens signaler). Om din hund inte visar med all önskvärd tydlighet att den är intresserad av belöningen och väldigt gärna vill ha den, ger belöningen inte speciellt mycket, vilket leder till att hunden inte blir så intresserad av att upprepa en övning/beteende. Lär dig att se när din hund på riktigt uppskattar något. När svansen viftar, hunden fokuserar på det du har att erbjuda, den kanske till och med hoppar och krumbuktar sig för att få ta del av den där fantastiska belöningen. (Sedan kan man arbeta med mindre "roliga" belöningar också men det lämnar jag till ett helt annat inlägg!) 

 

När trasan byttes ut mot korv och en boll gick det plötsligt mycket lättare att arbeta med spetsen. Den blev glad av att få komma ut på träningsplanen helt plötsligt, att få springa efter en boll och lämna av den hos ägaren var det roligaste den visste och blev en perfekt belöningsform för dem i framtiden. Det blev mycket lättare att lära spetsen allt möjligt när ägarna började lära sig att se skillnad på när hunden var uppskattande eller likgiltig inför något. 

 

 

Exempel 2: En osäker schäfer hade under sitt första levnadsår kommit i kontakt med väldigt många människor som "trängde sig på" för att hälsa. Ägaren hade aldrig uppfattat hunden som osäker, för schäfern viftade på svansen när människor kom hem. För varje möte som schäfern fick stå ut med där människor inte förstod att den i själva verket var osäker, började den bygga upp tydligare och tydligare signaler för att en dag börja slänga sig fram och skälla på främmande människor. 

 

När jag möter hundägare som har problem med att hunden gör utfall av olika slag, uppfattar de det ofta som att hunden gjorde en kovändning en dag och fick från lugn och foglig till ett vilddjur. I själva verket är det ofta (om det inte är något obehagligt som hänt hunden) något som byggts upp hos hunden under en lång tid. Hunden signalerar vad den känner men ingen människa förstår den. Många människor har den uppfattningen att en hund ska tycka om att hälsa och bli klappad och vem som helst har rätt att gå fram till en hund och hälsa. Det är enligt mig en väldigt felaktig uppfattning. Hundar är individer och det finns de hundar som inte tycker om andra människor på det viset, som inte vill bli klappad hur som helst, eller busa med vem som helst. Vi människor måste lära oss att respektera djurs, och framförallt hundars egna utrymme och personliga gränser. 

     Tillbaka till schäfern. Den hade signalerat gång på gång att den fann möten med människor obehagliga. Ingen lyssnade så en dag behövde den ta i ordentligt så att det inte går att missa, genom att försöka skrämma iväg människor. Det lyckades så klart, människor backade och schäfern fortsatte med det beteendet. 

 

När ägarna till schäfern fick lära sig att se på sin hund när den fann situationer obehagliga, kunde de snabbt avstyra situationer där schäfern kände sig nödgad att "skrika" för att höras. De fann att det fanns fler situationer där hunden var rädd och stressad och kunde skapa större trygghet för den genom att ge den mer utrymme. Det hela ledde till att schäfern blev tryggare i sig själv eftersom den blev hörd och förstådd och hade ägare som styrde upp och såg till att den slapp utsättas för obehagliga situationer. 

 

 

Exempel 3: Det här är en anekdot om min egen hund, en weaten terrier. När hon kom till mig som ettåring var hon en sprallig dam med mycket energi och bus i kroppen. Men hon klarade inte av att leka med mig. Det gick bra om jag opersonligt kastade bollar och pinnar, men hon klarade inte av att leka nära mig. Jag insåg en dag mitt eget beteende. Jag lekte med henne som jag hade lekt med hunden innan, som vägde 40 kilo mer än henne och var burdus om något. Hon tyckte det var otäckt så fort jag kom nära inpå och skulle brottas, och inte undra på. Vi kände inte varandra så bra och hon var rädd och osäker. När jag backade tillbaka i leken, började noggrant följa hennes signaler på vad hon tyckte om i leken och var hennes gränser gick, kom hon plötsligt en dag fram och erbjöd mig en leksak vi skulle kampa med. Sedan dess har vi inte haft några problem, så länge jag är lyhörd på vad hon är bekväm med. Stiger jag över den gränsen backar hon tydligt tillbaka och vill inte riktigt leka mer. Idag kan vi brottas utan problem, så länge jag håller mig lyhörd. 

 

Slutligen: Det är viktigt att vi är lyhörda på våra hundar. Det är viktigt att vi respekterar deras egna gränser. Det är viktigt att vi anstränger oss för att förstå dem. Men det är också viktigt att hitta en balans. Din hund ska inte börja styra i er vardag. Även om din hund försöker bjuda in dig till lek när du sitter vid datorn, betyder det inte att du måste lyssna på det. Om din hund däremot signalerar att den mår dåligt, är det så klart något du måste uppmärksamma. Det gäller att hitta sin egen balans. En del hundar är duktiga på att dra nytta av att ägaren förstår, för att kräva mat, uppmärksamhet, promenader, lek etc. En sådan hund behöver man noga se över vilka signaler man väljer att reagera på och vilka man ska ignorera. En försiktig och försynt hund kan det vara en fördel att uppmärksamma lite extra i dess signaler, för att skapa trygghet. 

 

Visst måste det vara skönt då man befinner sig i ett land där ingen pratar samma språk som du, att finna någon som ser dig och säger "Jag lyssnar."