ulvens.blogg.se

 

 

Jag är till viss del rörelseförhindrad och kroniskt sjuk och har viss insikt i hur det är att leva med hund och funktionsnedsättning, både hemma och socialt bland andra hundägare, inte minst när man ska gå kurs eller vara med på träningar! Jag har många människor i min närhet som har många olika funktionsnedsättningar och tycker att när man pratar om ämnet är det viktigt att vara respektfull och förstå att min erfarenhet av en funktionsnedsättning behöver inte vara samma som någon annans. Så utifrån detta hoppas jag att hålla det här inlägget så respektfullt jag kan! 

 

 

 

Jag delar upp det här under lite olika punkter. Jag skriver som sagt var utifrån egen erfarenhet och det jag fått lära mig av möten med olika funktionsnedsättningar både inom hundvärlden och andra områden. Det täcker absolut inte alla människors behov och plockar inte bort alla hinder, men det kan kanske väcka lite tankar och hjälpa till med förändring som gör hundkurser, träningar osv lite mer tillgängliga! 

 

Alla nya människor som söker sig till en kurs eller klubb eller instruktör kommer i dagens samhälle mest troligt använda sig av internet där det finns en hemsida, Facebook-sida eller liknande som beskriver klubben/kursen. Det är här man får ett första intryck! Om det på hemsidan finns information om anpassningar för funktionsnedsättningar, eller har en sammanfattning för den som inte klarar av att läsa mycket text, allt sådant visar att man tänkt på att försöka göra klubben/kursen tillgänglig, och att man är villig att anpassa för den som kanske behöver det.

 

Information om var kursen håller till och hur det ser ut där (kommer man fram med rullstol? Är det i ostörd miljö eller är det kanske lite bullrigt och stökigt runtomkring?) kan vara en hjälp för människor att bedömma om man kan vara med på kursen eller ej. Min erfarenhet säger att det kan kännas jobbigt att höra av sig och fråga, man hamnar i en lite utsatt position. Man vet inte hur det kommer motas och det är mest troligt en fråga man ofta måste ställa när man ska någonstans och det blir i längden väldigt krävande. Men finns det något på hemsidan som visar att instruktören/klubben tänkt på tillgänglighet, kanske det blir lättare att våga fråga!

 

Att försöka ordna platsen där kursen hålls, så att man kan komma ut på träningsplanen även om man går med hjälp eller sitter i rullstol, kanske att det finns några enkla sittmöjligheter för den som inte orkar stå länge osv kan vara värdefullt! Att fundera lite över hur kursupplägget ser ut. Finns det möjlighet till pauser (kan behövas för både människa och hund!), kan man få göra sin övning en bit ifrån de andra (om det är jobbigt att göra det mitt i en grupp eller behöver lite lugn och ro runt sig för att koncentrera sig), hur beskirver du som instruktör övningarna, är det gjort så att så många som möjligt kan förstå? Hur ser det ut med kommunikation med deltagarna, finns det möjlighet att få ställa frågor efter kursens slut eller lite mer enskilt om man inte vågar ställa den i stor grupp? Efter kursen, finns det anteckningar tillgängliga med de olika övningarna beskrivna, för den som kanske lättare tar in information via text än muntligt? Man kan kanske inte ändra precis allt och inte heller anpassa för precis alla hela tiden, men det kan vara värt att tänka på i alla fall! 

 

Kanske det absolut viktigaste av allt! Hur bemöter du människor med tydlig funktionsnedsättning eller någon som beskriver sina behov? Lyssnar du och försöker anpassa eller är det upp till var och en att hänga med bäst man kan? Att bemöta människor med funktionsnedsättning som vilken annan hundägare som helst tycker jag är jätteviktigt! Man går kurs eller kommer till en hundklubb för att man vill träna med sin hund. Det är viktigt att lyssna och så gott man kan anpassa, utan att för den delen peka ut personen med funktionsnedsättning inför alla andra och göra en stor grej av själva funktionsnedsättningen. Fråga hellre om du är osäker över något än att anta, som sagt var är alla funktionsnedsättningar olika och alla människor är olika. 

 

Det finns säkert en hel del andra punkter att ta upp kring det här, men dessa tre tycker jag personligen är viktigast och mest allmänna. Givetvis går det inte att anpassa allt efter alla. Speciellt hundklubbar där ideella krafter verkar för klubbens verksamhet kanske det varken finns pengar eller tid eller kunskap nog för att göra stora anpassningar. Men jag tror att även den minsta klubb/instruktör kan göra något i alla fall. Bara en så enkel sak som att skriva på sin hemsida "Om du skulle behöva någon speciell anpassning innan eller under kursen, kontakta oss så ser vi vad vi kan göra!" kanske hjälper någon att våga anmäla sig eller i alla fall höra av sig. 

 

 

Det här skriver jag utifrån vad som skulle hjälpa mig att hjälpa någon med funktionsnedsättning. Med det sagt kanske det inte fungerar överallt för alla. 

 

Jag behöver absolut inte höra hela din livshistoria! Du har ingen skyldighet att berätta det för mig. Du behöver inte ens säga vilken slags funktionsnedsättning du har. Det enda jag verkligen behöver är att veta ditt behov för att kunna gå kurs med din hund. Vill du att jag talar tydligt under kursen? Skulle du behöva skriftlig information som är kortare/lättare innan och under kursen? Behöver du övningarna beskrivna inför eller efter varje kurs? Har du problem att stå länge, eller svårt att gå långa sträckor? Om du är tydlig med vad du behöver kan jag lättare hjälpa dig, och även lättare bara ärlig om det finns någon anpassning jag inte har möjlighet att göra. Min erfarenhet är att det mesta går att lösa på något vis, så länge jag förstår vad det är du kommer behöva. 

 

När du börjat kursen, säg gärna till om det är något som gör det svårt eller omöjliggör att du ska kunna fullfölja kursen. Det är inte säkert att jag ser eller förstår utifrån att något blir väldigt svårt för dig. Att du säger till kan ge mig en chans att förändra något, göra det lättare för dig! Om det är något på klubbens område eller klubbens hemsida som skulle göra det lättare och mer tillgängligt för dig, påpeka det. Kanske kan någon förändring göras som hjälper både dig och andra! 

3. Våga! 
Det här är mycket lättare sagt än gjort! Jag själv tvekar ibland, om jag ska våga följa med, höra av mig. Kanske vet jag inte om jag kommer orka eller bli hörd och respekterad, kanske vet jag inte om jag har förmågan att klara av det. Jag försöker leva efter mottot "Ingenting är omöjligt" och det är verkligen inte lätt alla gånger! Jag har all förståelse för den som väljer att låta bli, stå över. Men bara för att en klubb eller instruktör inte har någon information som kan hjälpa dig, eller inte känns tillgängligt för dig betyder det inte att du inte är välkommen. Det kan vara så enkelt som att man inte tänkt på att ha den informationen tydlig! Eller så har man inte tänkt på att anpassa det, men med ditt deltagande och din insikt i att ha funktionsnedsättning kan det förändras. För att göra det tillgängligt för dig och för andra med funktionsnedsättning som i framtiden söker en hundklubb/kurser! Och, om inte annat kanske det faktiskt går att anpassa för dig, så att du kan få en rolig och givande upplevelse med din hund!  

 

Givetvis ska du inte känna något tvång att berätta och påpeka. Vill du inte berätta alls om din funktionsnedsättning och på egen hand delta på kurs, vara med i en klubb och hitta ditt sätt gör det! Alla vågar inte, alla har inte ett intresse i det eller energin. Och det är helt okej! 

 

 

Jag menar inte att lägga press på någon, få någon att känna sig dålig eller tvinga någon till förändring. Som många gånger påpekat i texten kanske det inte finns kunskap, tid eller pengar nog för att göra alla slags anpassningar. Det enda jag vill är att väcka en liten tanke kring ämnet. På mina egna kurser önskar jag att alla ska känna sig välkomna och alla ska få en plats i så lång utsträckning som möjligt, och jag har insett att jag varit dålig med information och inte tänkt nog mycket kring anpassning tidigare. Jag ska försöka förändra det, och hoppas att det hjälper någon att känna sig sedd, som vågar anmäla sig och delta på kurs. I slutänden är vi alla hundägare och precis som alla hundar ska vara välkomna, borde också alla människor känna sig välkomna!