ulvens.blogg.se

 

 

 

Kommer det här få dig att må bättre? Kommer det göra att du sitter snällt och fint på stolen i framtiden och bortser från det behov du har? Jag vet att för min egen del är svaret nej. Jag skulle lära mig att frukta individerna jag bor med. Mest troligt skulle jag ett tag kämpa emot mer. Inte bara välta omkull stolen, jag skulle nog börja bråka på många olika håll. Och efter att ha fått nog mycket stryk skulle jag nog bli passiv. Gå in i mig själv, sitta på min stol och bli apatisk. 

 

 

Kommer det få dig att lära dig bättre? Jag skulle inte tro det. Kommer det göra dig villig att lära dig saker i framtiden? Knappast. Mest troligt kommer du försöka undvika liknande situationer i framtiden.

 

 

Kanske är det förståeligt att du inte fått några hållbara resultat i träning och uppfostran. Kanske är det inte konstigt att en stressad och rädd hund blir ännu mer stressad och rädd när den i träning och vardag bemöts av skäll och våld. Kanske är det förståeligt att, om du lyckas skrämma eller göra illa hunden så den slutar med något, dyker det upp andra ovanor och besvärliga beteenden på andra håll.

 

Mitt mål med mitt eget hundägande, och då jag hjälper andra med sina hundar, är att Både hund och människa ska kunna leva tillsammans i balans och med ömsesidig respekt. Vi kollar på begreppet Respekt och vad det är för något. 

 

 

 

Jag är inte en hund. Men jag tror respekt fungerar på samma sätt ändå. Om jag arbetar med att min hund ska ha respekt för mig i form av rädsla, kommer jag få en ganska passiv hund, som säkerligen gör som jag säger, men inte för att jag är en bra ledare. Nej, den har respekt för mig i form av ett hot om smärta och obehag. 

 

Om jag däremot arbetar för att vinna min hunds respekt genom att uppfylla hundens behov, förstå den som individ, bjuda på roliga och bra aktiviteter och vara tydlig i min kommunikation, då får jag en vän. 

 

 

 

Och det är dit jag vill komma med det här. Är hunden din vän som du älskar och vill dela en givande vardag med, eller är hunden din undersåte (eller inkräktare) i ditt kungadöme som du måste hålla på plats? Jag kan för mitt liv inte förstå varför så många pratar om att "bryta/trycka ner hunden" i vardgasuppfostran och träning, som om hunden var en inkräktare i ditt territorium. Som om hunden bröt sig in i ditt hus en dag och bestämde sig för att bo där, och håller du den inte i shack kommer den strypa dig i sömnen en dag och stjäla alla dina saker. 

 

Betänk det här: 

 

 

Hunden kanske inte hade valt dig. Men du valde hunden och oavsett anledning till varför du skaffade hund och just den hunden, är det ditt ansvar i ögonblicket du tar med dig hunden hem. Du ansvarar för att den mår bra. Du ansvarar för att lära dig förstå den och lära dig kommunicera med den. Hunden är beroende av dig, och att då behandla den orättvist och med våld och obehag är inget annat än furktansvärt i mina ögon. 

 

 

 

"Men en hund är ju inte en människa." Det är något jag får höra ibland, som en följd av att jag använder människor för att belysa hundens situation. Nej, självklart är en hund inte en människa. Men en hund känner. Vi vet det, har du haft hund själv så vet du att den känner. Den blir arg, glad och ledsen. Precis som du. Hunden känner smärta och obehag. Blir den glad av det? Nej. Är den likgiltig inför smärta? Nej, absolut inte. Mår den dåligt av det? Ett självklart ja. Bara för att hunden är beroende av oss, och för att den lever i samhället vi byggt och kontrollerar, i en värld vi tagit över, ger det oss ingen rätt att hantera den illa, utnyttja den, våldföra oss på den. Jag som hundägare har ingen rätt att tvinga in min hund i sådant som gör den rädd och får den att må dåligt, bara för att jag kan. Och framförallt har jag ingen rätt att trycka ner min hnd bara för att det får mig att känna mig större, mäktigare. 

 

"Men hur gör jag när min hund gör något den inte får?" Kommunicera! Vad gör du när hunden tuggar på en sko den inte får ta? Du tar skon från hunden och talar bestämt om att man inte får göra sådär, ger hunden ett tuggben istället och när hunden tuggar på det berömmer du. 

 

Det är faktiskt inte svårare än så. Det är absolut inte fel  att tala bestämt till hunden. Du måste inte skrika för att det ska gå fram. Och om du tydligt vägleder hunden, visar vad den får göra istället för att enbart sätta gränser, då blir du också en tydlig och rättvis ledare. Blir det katastrof om man gör fel ibland? Absolut inte. Hundar är fantastiska på att bortse från våra misstag. Om du följer principen att allt du gör med din hund görs av omtanke för hunden och omgivningen, då gör det inget om det blir fel ibland. Se det som ett lärande istället. Rätta dig efter dina misstag och hitta andra vägar. Det är så du utvecklas som hundägare och tränare. 

 

Här kommer några konkreta tips: 

 

 

 

 

Jag ska avsluta med det här: det finns en liten historia som snurrat på internet några år, om en familj och en gammal hund som ska avlivas. Veterinären kommer hem till familjen och hunden får somna in stillsamt med sina nära och kära. Familjens unga son säger efteråt, på tal om hundars korta liv, att: (grovt översatt till svenska) Folk kommer till jorden för att lära sig leva ett bra liv, som att älska alla och vara snäll. Hunder vet redan hur man gör och behöver därför inte stanna lika länge. 

 

Just din hund är dyrbar. Den har mycket att lära dig, precis som du har mycket att lära den. Se inte hunden som en undersåte, eller en inkräktare i ditt liv. Se den som din älskade vän, som finns där med dig i vått och torrt, som ser upp till dig och följer dig.