ulvens.blogg.se

 

 

 

För att överhuvudtaget börja förstå varför hunden blir rädd och varför den reagerar som den gör behöver vi ha i åtanke att hunden inte uppfattar världen på samma vis som vi gör. Jag som människa kan dra slutsatser som min hund inte kan. Ta exempelvis ett högljutt borrande på andra sidan gatan. Min hund hör ljudet och blir rädd för att den inte vet vad det är, var det kommer ifrån och vad det innebär. Jag hör borrandet, kan räkna ut var det kommer ifrån och sätta det i ett sammahang som jag vet inte innebär fara för mig. När vi blir skrämd eller utsätts för obehag kan vi räkna ut var det kommer ifrån och varför på ett sätt hunden inte kan.

 

Därför kan hunden ibland plötsligt vara rädd för saker utan att vi förstår var det kommer ifrån! Det kan handla om att hunden utsattes för ett fysiskt obehag i en situation där den i ögonblicket exempelvis såg en annan hund. Hunden kopplar obehaget och rädslan på andra hundar och blir rädd för att möta andra hundar eller någon speciell sorts hund. Ibland kan det uppstå situationer där vi tror att hunden ska bli rädd, exempelvis om hunden blir utsatt för ett obehag men inte ser var det kommer ifrån. Hunden kan ha skadat sig men den hann aldrig förstå varifrån det kom och hur skadan uppstod och reagerar därför inte i en liknande situation i framtiden. 

 

 

 

För det första, oavsett varför din hund blir rädd, försök att själv vara lugn och trygg! Agera inte annorlunda än du brukar. Om du stressar upp dig, höjer rösten, börjar dalta med hunden osv är chansen stor att du spär på din hunds rädsla. Se det som att du är en förälder till ett skrämt barn. Hunden ser till dig i mångt och mycket för att se hur du reagerar. Om du blir otrygg och agerar skrämd själv, kommer din hund mest troligt att följa dig i det. Men om du är trygg och lugn visar du hunden att det inte finns något att vara rädd för. 

 

För det andra; tvinga aldrig din hund in i en situation den är rädd för. Det finns undantag, där det handlar om hundens eller någon annans liv och hälsa. Måste du bära in din hund till veterinären trots att den är livrädd, ja då gör du det. Men så länge du kan ta dig tiden att låta din hund komma över sin rädsla i små steg, gör det! Att tvinga in hunden ger inget positivt till er relation. Även om du vet att det där hunden är så rädd för inte är farligt, vet inte hunden det. Att dra hunden fram till en läskig brevlåda gör bara att hunden tappar förtroende för dig. Det är bättre att du själv ställer dig vid den läskiga brevlådan och håller längst ut i kopplet. Hunden får se att du kan stå där och är lugn och obrydd, att du kan röra vid brevlådan och stanna där utan att något händer. Det brukar få de flesta hundar att tillslut våga sig fram själv. 

 

Det är lätt att tänka att man muntrar upp hunden med godis eller någon annan belöning när den är rädd. Men risken finns att du belönar hundens rädsla ifall du ger belöning vid rädsla. Det kan vara ett sätt att hjälpa hunden bli av med rädslan, genom att få hunden förknippa det läskiga med något som är roligt hellre än otäckt, men ska man belöna hunden bör man göra det med eftertänksamhet. 

 

Om vi tar den läksiga brevlådan som exempel igen. Jag ställer mig vid den och håller i kopplet. Min hund vågar sig så småningom framåt mot den. Jag belönar när hunden kommit fram, den får en godis eller två för att den varit duktig som smög fram. Men så fort hunden fått sin belöning går vi därifrån. Hunden har inte släppt sin rädsla helt. Det jag gjort i den situationen är att belöna hundens rädsla, först med godis och sedan genom att gå därifrån, så att hunden slapp stanna kvar. 

 

Men om jag står vid brevlådan och hunden kommer fram. Jag berömmer lite med rösten, pratar lugnt med hunden för att den var modig och kom fram. Men jag står kvar en stund, låter hunden få nosa på  brevlådan och få slappna av. När jag ser att hunden slappnat av lite mer får den en godis som uppmuntran. Den var duktig som stannade kvar, kom över sin rädsla och får nu en belöning för det. För att vara extra säker står jag kvar en stund till, hunden kanske får en till godisbit och när den helt slappnat av, börjar nosa och strosa och inte bry sig om brevlådan längre, då går jag därifrån. 

 

Det är som sagt viktigt att när jag vill träna bort hundens rädsla så behöver jag lära mig att se när hunden slappnar av och släpper rädslan. Om min hund är stel, låg i kroppen, svansen mellan benen eller sänkt, spattig, smyger fram, ja då är den rädd. Men när min hund är avslappnad i kroppen, klarar av att släppa fokus på det läskiga föremålet och "sköta sitt eget", när svansen viftar eller är avslappnad, då kan jag utgå ifrån att hunden inte är speciellt rädd längre. Det är det avslappnade tillståndet du vill se på hunden i varje steg av träningen för att få bort rädslan.

 

Om du tar med dig hunden från den läskiga situationen och ser hur den "pustar ut" som om den säger "Nu är det äntligen över!", då har du inte riktigt tränat bort någon rädsla. Låt hunden få hitta tryggheten i situationen och den kommer nog inte vara rädd nästa gång. Hur lång tid det tar beror på vad hunden är rädd för och vilken slags hund du har. En del hundar kommer över sina rädslor snabbt. Andra hundar kan vara nervösa till sin person och därför har svårt att släppa rädslor och behöva mycket och tålmodig träning. 

 

Vissa hundar, främst valpar och unghundar, kan vara rädd för olika underlag. Det kan vara speciella mönster eller färger på golv och gata, hårt/mjukt underlag osv. Det kan vara besvärligt om din hund inte klarar av stengolv eller gå på träbroar när man vill vara ute med hunden, besöka andra osv. 

 

Att träna det här är ganska lätt. Locka hunden till underlaget ni ska gå på och låt sedan hunden få vara där tills den ser att det inte är farligt. Så länge du är säker på att underlaget inte skadar eller på annat vis ger obehag för hunden under tassarna (galler är ett underlag man får vara försiktig med tex) är det bra om hunden får stå på underlaget den tycker är otäckt för att få känna att inget hemskt händer. Du ska vara lugn och trygg och ha ett oändligt stort tålamod! När hunden börjar slappna av kan man leka lite eller belöna med godis. Gå inte därifrån förrän hunden kan slappna av. 

 

Har du en hund som tycker olika underlag är läskiga, försök miljöträna mycket och ofta. Så länge du ser till att göra det med lugn och tålamod. Ge hunden den tid den behöver för att vänja sig vid underlagen. Ju fler olika underlag du kan träna på desto bättre! För många hundar brukar den här rädslan växa bort med tiden. Ju äldre de blir desto mer erfaren och modig blir de. Har du dessutom tränat i många olika miljöer vänjer hunden sig vid att nya underlag inte är otäcka bara för att det ser annorlunda ut eller känns annorlunda att gå på! 

 

Jag upplever att de flesta hundar jag mött som inte tycker om att åka bil oftast har varit eller är åksjuka. Valpar och unghundar kan vara åksjuka en period, men sedan växer det bort. Det är inte alltid som vi människor märker det, framförallt inte om vi har valpen i en bur bak i bilen så att ingen ser den ordentligt när man är ute och kör. En del hundar mår illa utan att de kräks. 

 

När hunden är rädd för bilen har den hur som helst en obehaglig koppling till att sitta i bilen. Därför är det bäst att börja träna när bilen står still. Om din hund inte ens vill närma sig bilen kan du börja där. Ha bilen stilla, lämna baklucka och hundbur öppen. Sätt dig på bakluckan med kopplet i handen och låt hunden stå där den vill. Om den vill stå i kopplets längd får den göra det. Själv sitter du bara och är lugn. Läs en bok eller nåt om du måste vänta. Ibland kan det hjälpa att lägga en godis på kofångaren som hunden själv får gå fram och hämta. 

 

Träna så att hunden utan problem kan gå fram till bilen. Locka den till att hoppa in i bakluckan. Du sitter med, luckan är öppen och bilen står still. Upprepa det här tills hunden kan slappna av i bakluckan utan problem. Belöna med riktigt gott godis eller något annat som hunden uppskattar. Försök göra platsen som hunden ska åka på till en riktigt bra plats. 

 

Sen kan du stänga luckan. Ha en medhjälpare som stänger ifall din hund blir lite orolig, så kan du själv finnas med i baksätet och prata och berömma hunden. Då din hund inte har några problem att hoppa in i bilen och att du stänger in den där, starta bilen och börja köra korta sträckor. Ta igen hjälp av någon till en början, så du kan sitta i baksätet och hålla koll på hunden. 

 

Om din hund är åksjuk gäller det att tänka på det när den ska åka bil. Att den inte ätit alldeles innan avfärd, att man kör försiktigt och mjukt. Det kan vara bra att hunden har gott om utrymme att vara på. En del hundar tycker inte om att se saker svischa förbi utanför rutan, medan andra hundar gärna vill kunna se ut. Man får pröva sig fram lite och se vad som fungerar för din hund. 

 

 

Hundar som är rädd för människor är inte alls ovanligt men det kan vara ett komplicerat problem att ta itu med. Jag skulle kunna skriva en novell om det men ska försöka att sammanfatta lite kring ämnet i alla fall.

    En del raser har med sig i generna att vara försiktiga kring främmande människor, en del hundar har med sig någon obehaglig upplevelse som kopplats till människor. För hundägaren till en människorädd/skygg hund kan det vara en besvärlig rädsla mycket på grund av vårt eget sociala liv med andra människor, både vänner och främmande man möter på gatan. Beroende på hur hunden reagerar när den blir rädd kan det kännas jobbigt att möta människor eller bjuda hem folk. Det är viktigt att först och främst acceptera läget. En hund som är skygg från födseln kommer mest troligt alltid att vara lite restriktiv i sitt umgänge med främmande människor. Sen behöver du ställa dig frågan; hur social behöver min hund vara för att må bra? 

 

 

Jag vill så klart inte att hunden ska behöva må dåligt så fort vi går utanför dörren. Det är människor överallt, om man nu inte bor långt ute på landet på en stor gård och aldrig får besök. Hunden kommer onekligen att behöva möta människor och då kan det vara skönt för oss båda att hunden lär sig slappna av när främlingar passerar på gatan. 

 

Det första du måste tänka på är att inte sätta din hund i situationer då den tvingas konfrontera människor. Om din hund inte vill hälsa på andra, tvinga den inte till det och låt inte andra människor tvinga sig på hunden! Men undvik heller inte miljöer med människor. Första steget till att lära hunden slappna av är att visa att man kan befinna sig bland folk utan att något otäckt händer. När folk kommer hem till din rädda hund, be alla ignorera hunden och låt sen hunden själv få välja om den vill vara med i gemenskapen eller ligga för sig själv en bit bort. När du är ute och går, sätt dig en stund där människor passerar med lite avstånd så att hunden kan få se att det går bra. Promenera med andra människor. Låt dem leka med hunden om hunden är okej med det. Inte fysiska lekar, mer som att kasta boll eller slänga ut lite godis i gräset. 

 

Instruera människor som ska hälsa på hunden, hur de ska hälsa. Inte luta sig över hunden, inte stirra den i ögonen. Sitt gärna ner på huk med sidan mot hunden och pyssla med något annat, peta i backen eller nåt. Låt hunden själv komma fram och nosa och om den själv tar kontakt, klappa den på bröstkorgen eller under hakan. Aldrig på huvudet eller ryggen! Var lugn och trygg.

 

Att ha en människorädd hund handlar nästan lika mycket om att instruera sin omgivning som att träna hunden. Ju fler positiva möten med människor hunden får desto bättre! Och försök undvika situationer där hunden känner sig trängd, där människor tvingar sig på den och tvinga själv aldrig hunden in i en konfrontation med en människa. Var själv den trygga och tålmodiga människan som hunden kan lita på och följa. 

 

En rädsla många hundägare är alltför bekant med! En hund kan i övrigt vara hur lugn och trygg som helst men vara livrädd för skott och smällare. De lärde tvistar om varför så många hundar är skotträdda, men oavsett anledning är det ett besvärligt problem för många, speciellt kring nyår och valborg då det smälls som mest. 

 

Men det kan gå i många fall att åtminstone dämpa hundens rädsla för smällare. Den lättaste metoden är att utsätta hunden för ljudet i väldigt små doser. Man kan antingen köpa en CD med raket-ljud på, eller hitta det på internet. Spela upp det på väldigt låg volym, så låg att hunden klarar av att lyssna på det utan att bli stressad. Låt ljudet gå, tills hunden inte bryr sig längre. När hunden kan slappna av och höra ljudet kan man belöna. Leka, ge godis eller något annat som hunden tycker om. Höj succesivt ljudet. Tanken är att hunden aldrig ska bli stressad och uppe i varv av det. Den ska kunna gå att få kontakt med och avleda. Förhoppningsvis vänjer sig hunden vid ljudet och om man leker och belönar då hunden klarar av det kanske man till och med kan få hunden att förknippa det med något annat än att det är otäckt. 

 

Man ska alltid vara försiktig, även med hundar som inte är rädda, kring nyår och valborg. Gå inte ut med hunden när det smälls som värst, vänta hellre en stund. Gå ut med hunden på tider du vet att det är lugnare för att den inte ska få en obehaglig upplevelse av det. Det kan också vara en idé att förebygga och vänja hunden vid smällare när hunden är liten. Hitta en ljudfil eller något annat som smäller och se till att hunden får höra smällen på lite avstånd medan den leker eller gör något annat roligt som den är upptagen med. Låtsas själv som om du inte hört och inte bryr dig om ljudet. Upprepa ibland så att hunden vänjer sig under kontrollerade former som du själv bestämmer. På så vis behöver inte hundens första möte med en smäll vara då ni båda blir skrämda och det är oförberett.