ulvens.blogg.se

 

Familjen älskade sin lilla hund väldigt mycket. De ville så klart att den lilla hunden skulle trivas i livet, känna sig glad och trygg i tillvaron. Men hur mycket de än försökte blev den lilla hunden bara mer och mer osäker, tills den lilla hunden en dag började bita efter familjens barn. 

 

När jag träffade familjen och den lilla hunden skällde den konstant och följde minsta lilla steg jag tog i hemmet. Det tog en timme av att ignorera den lilla hunden för att få den att komma fram och nosa lite på mitt ben. Jag fick veta att familjen gjort allt de kunnat för att hunden skulle tycka om dem. De hade lekt och tränat, gosat i soffan och varit ute på olika äventyr. Det lät verkligen som att de hade gjort precis allt rätt, gett hunden allt den behövde för att ha ett bra hundliv. Men när vi gick in på detaljerna, blev det tydligt att även om de tänkte rätt, förhöll de sig på fel sätt till hunden. 

 

Den lilla hunden hade nämligen en väldigt stor integritet. Men i egenskap av att vara liten hund som dessutom var väldigt fluffig och söt, hade detta aldrig respekterats. Gång på gång hade familjen och andra människor inkräktat på den lilla hundens utrymme. Hunden tyckte inte om att lyftas upp i famnen, eller bli klappad. Eftersom det var en liten hund hade det också varit lätt att brottas med den, för den kunde ju inte bitas så hårt. Problemet var att den lilla hunden inte tyckte om att brottas. 

 

Den lilla hunden var också lätt att lära hantering. Den var ju så liten så att hålla fast den när den skulle kammas, när klorna skulle klippas, tänderna bortsas osv, det var inget problem. Som liten hade den bitit efter sax och kam och klotång, men det är lätt att hålla fast en nos på en liten hund. 

 

I all hantering, träning och vardag för den lilla hunden, befann den sig i ett tillstånd av maktlöshet, där människor hela tiden inkrätade på integritet och utsatte den för sådant den uppfattade som otäckt och påträngande. En dag var det för mycket och den lilla hunden började bitas och agera ut för att få människor att backa. Det fungerade ju så klart, väldigt bra. Ingen vill lyfta upp en hund i knäet som hugger likt en piraya! 

 

Vad gjorde vi då? Jo, till att börja med fick familjen lära sig tyda den lilla hundens olika signaler för när något var obehagligt och skrämmande. De fick nya regler i hemmet som gick ut på att inte lyfta upp den lilla hunden hur som helst, inte tränga sig på, inte inkräta på integriteten. Istället för att bryskt lyfta upp den lilla hunden, fick den med uppmuntran lära sig att på kommando hoppa upp på möbler och i knä, för de tillfällen där de behövde få upp den lilla hunden för hantering och liknande. 

 

Familjen fick lära sig att träna sin lilla hund i hantering. Att hantering ska vara trevligt, inte något man "står ut med". Klicker, tid och tålamod gjorde susen och kloklippning, kammning och klippning blev betydligt lättare för alla inblandade. Och framförallt trevligare. 

 

De fick lära sig leka med hunden på ett sätt som inte var skrämmande och påträngande. Att springa efter leksaker som drogs på golvet var en ordentlig hit! Det utvecklades sedan till kamlekar som också var roliga tyckte den lilla hunden, allt i takt med att den kände sig tryggare med sin familj. 

 

De fick lära sig klappa hunden. Klappa och kela där hunden tycker det är trevligt. Inte uppe på huvudet eller ryggen. Men under hakan och mellan frambenen var riktigt trevligt. Familjen skulle inte kasta sig över hunden när den låg och sov och klappa den bara för att den såg söt ut, de skulle locka till sig hunden och låta hunden vara med på det. Och om hunden visade signaler på att den inte ville bli klappad vid något tillfälle, respekterade familjen det. 

 

Efter ett halvår hade de en glad och trygg hund hemma. Det var fortfarande en liten hund som tyckte att den stora världen var lite läskig men nu hade den en trygghet i sin familj. Då var det inte lika svårt att ta sig an den stora världen. Med lite extra träning i att utmana sig i olika miljöer hade familjen tillslut en hund som kunde följa med överallt och som var nöjd med livet.

 

Jag ser många hundar, framförallt små, som har många olika undvikande och nervösa beteenden kopplade till hur de hanteras. Eftersom de är små (och ofta söta) blir de ofta hanterade på ett sätt som gör dem väldigt maktlösa. Överhuvdtaget har våra hundar väldigt lite kontroll över sin egen tillvaro. Vi bestämmer när man ska ut, när man ska äta, var man får kissa, hur man ska bete sig... Och till viss del måste vi kontrollera våra hundar. De kan inte få löpa amok och vara precis hur som helst. Men jag tror på att jag kan göra vad jag kan för att ge hunden kontroll där det går. Ge hunden utrymme att få utrrycka sig, få vara den individ som hunden är. 

 

Bara för att hunden finns där i våra liv, är mjuk, snäll och lojal, har vi ingen rätt att tvinga oss på hur som helst. Jag tror på att om din hund känner att du lyssnar på den, behöver den inte skrika för att bli hörd. En hund som blir lyssnad på är inte en bortskämd hund, även om jag känner att många uppfattar det så. Det är en lycklig hund som kommer känna sig älskad och respekterad och jag är alladeles övertygad om att du kommer få tillbaka den kärleken och respekten tiofalt. Sätt för all del gränser, men sluta tvinga hunden i situationer där du hade kunnat träna den. Tvinga dig inte på när du inte behöver. 

Här kommer några enkla konkreta tips på vad du kan tänka på: 

 

• När hunden äter, sover eller utför sina behov på promenaden, låt den vara ifred.
• Träna hunden till att vara delaktig i hanteringen vid skötsel. Lär den lägga tassen i handen när klorna ska klippas, lär den gapa för att kolla tänderna osv. Det ger hunden så väldigt mycket att slippa bli tvingad till skötsel. 
• Inte alla hundar tycker om att bli klappad överallt. Var lyhörd på din hund. Om den undviker dina klappar finns det ingen anledning för dig att tvinga dig på. Hitta ett sätt att kela med din hund som den faktiskt trivs med. 
• Krama inte fast en hund eller lyft upp den om du inte måste. Bara för att du har en liten hund måste du inte lyfta upp den i famnen. Lär den bli lyft och lyft den bara när hunden är med på noterna. Tycker hunden om att bli upplyft, ja då går det så klart bra, men var noga med att lyfta upp den när den är med på det. 
• Lek med hunden på det vis som hunden trivs med. Om den inte vill brottas, sluta brottas med den. En del hundar tycker om att vara fysiska i leken, andra tycker inte om det. Hitta den lek din hund uppskattar! 
• Lyssna på din hund. Att du tar ut den på promenad när den säger att den är kissnödig gör den inte bortskämd. Du är inte en dålig hundägare som klappar din hund när den kommer och säker närhet, eller lyssnar på den när den visar att något är obehagligt. 
• Din hund är en egen unik individ. Den har egna känslor, egna färdigheter, det finns sådant den tycker om och inte tycker om, det finns sånt den är bra på och sånt den är mindre bra på. Vi kan forma våra hundar med träning ganska långt, men i grund och botten är din hund sin egen person. Låt den vara det. Hundar är inga robotar vi kan programera att passa vår bild av hur en hund ska vara.